Ett nej kan inte bli ett ja för att man tjatar

Vi matas med en direkt felaktig bild av att ett nej inte alls betyder nej. Att ett nej kan bli ett ja om man tjatar och inte ger sig. Men ett nej ska alltid vara ett nej, skriver Elisabeth Massi Fritz.

Den 38-årige så kallad bunkerläkaren som drogade, rövade bort och spärrade in en kvinna i en egenhändigt konstruerad bunker dömdes i förra veckan till 10 års fängelse för människorov av Stockholms tingsrätt. Mannen var även åtalad för grov våldtäkt, men friades i den delen. Jag är inte förvånad men besviken över den friande delen. Det är som vanligt eftersom det handlar om våldtäkt.

I just våldtäkter är ribban högre beträffande beviskrav jämfört med andra våldsbrott. Det är min bestämda uppfattning oavsett vad andra säger och den uppfattningen bygger på över 20 års erfarenhet varje dag i brottmål.

Jag har företrätt tillräckligt många offer genom åren – och vet att det är en uppförsbacke att övertyga rätten om trovärdighet och tillförlitlighet hos offret. Många väljer att inte ens att anmäla för de tänker: ”vem ska tro på mig?”

Den dömda mannen fann brottsoffret, i domen benämnd som A, på nätet. Under förespeglingen att hon skulle göra honom sällskap vid en middag bjöd han A på narkotikapreparerade jordgubbar och champagne i hennes bostad. När hon hade förlorat medvetandet förde mannen A till sin gård i Skåne där han låste in henne i en ljud- och ljusisolerad bunker med dubbla säkerhetsdörrar av metall försedda med elektroniska kodlås. När A vaknade upp i bunkern hävdar hon att mannen berättade för henne att han drogat och våldtagit henne i bostaden.

Mannens försvarsadvokat har beskrivit sin klients agerande som resultatet av ett misslyckande att finna en livskamrat. Hon uppger att han är djupt olycklig, deprimerad och självföraktande. Han ska ha rövat bort A, som han beskrivit som sin drömkvinna, för att han trodde att det var enda sättet att få behålla henne.

Han ville ha en flickvän, en livskamrat, och han ville ha henne inspärrad under hans totala kontroll med förhoppningen att hon tillslut skulle ”välja honom”.

Det här fallet handlar om en man som hävdar att han var så djupt deprimerad över att inte lyckas finna en livskamrat att han i valet mellan att hänga sig själv och låsa in en kvinna i en bunker för att tvinga henne att bli hans flickvän ansåg att det senare var ett bättre alternativ.

Det visar på en syn på kvinnor som vi alla är välbekanta med. Att män anser sig ha rätt till kvinnor och deras kroppar är ingen nyhet. Den 38-årige läkaren hävdar att kvinnan han rövade bort tillät honom sova med henne i bunkern, att det var på hennes initiativ han skaffade p-piller och så vidare.

Att hon kanske trots allt inte var helt negativt inställd till sin förlorade frihet. Han trodde att hon med tiden skulle börja tycka om honom och vilja vara med honom.

Är det verkligen så konstigt att en man tror att en kvinna utsatt för påtryckningar tillslut kommer att ge upp och inse att hon lika gärna kan ge honom en chans eftersom han inte tänker ge sig? Det är ju trots allt den historia vi konstant matas med på film och tv, då benämnt som ”romantisk komedi”.

Vi matas med en direkt felaktig bild av att ett nej inte alls betyder nej. Att ett nej kan bli ett ja om man tjatar och inte ger sig. Men ett nej ska alltid vara ett nej.

Tingsrättens dom är bra i delen som avser människorov, men inte tillräckligt bra i våldtäktsdelen enligt min mening. Det är inte en slump att just våldtäktsbrotten inte blev fällande. Mannen borde dömas även för grov våldtäkt. Straffet borde i sådant fall leda till 18 års fängelse för båda brotten.

Elisabeth Massi Fritz

Brottmålsadvokat för utsatta brottsoffer

Instagram @advokatmassifritz