Elisabeth Massi Fritz kräver lagändring och en mer jämställd attityd hos domstolarna i sexualbrott

I dagarna friades tre män som stod åtalade för att ha penetrerat en ung och berusad flicka med en glasflaska i underlivet utan att först fråga om lov. Tingsrätten konstaterar utifrån de förhör som hållits att det är en rimlig bedömning att målsägande inte ville att flaskan skulle användas på sättet som den gjorde och att hon visat detta genom att pressa ihop sina ben, som en av de tilltalade sedan förde isär. Domstolen konstaterar alltså att den unga flickans utsaga är mer trolig än de tilltalades och att de inte ifrågasätter hennes upplevelse av att ha blivit våldtagen.

Hur kommer det sig då domen friande? Därför att domstolen även konstaterar att det finns utrymme för en annan, mindre rimlig bedömning av vad som hände, nämligen att männen inte uppfattade vad flickan menade när hon pressade ihop benen. De kan ha tolkat det ”som ett tecken på blygsel eller inledande tvekan”. En tolkning av det slaget medför enligt tingsrätten att de inte uppfattade hennes bristande samtycke, vilket är ett krav för att fällas för våldtäkt.

Att en domstol år 2013 fastslår att en kvinna som markerar att hon inte vill ha samlag även kan tolkas som lite blyg eller tveksam är upprörande. Det stärker uppfattningen om att kvinnor som säger ”nej” egentligen menar ”jo, kanske” och att män inte har förmåga att tänka ett extra varv, ett synsätt som hör hemma på stenåldern. Att den uppfattningen även skulle vara ansvarsbefriande är en skrämmande slutsats. Vad domstolen istället borde konstatera är att när den ena parten försöker värja sig, så bör den andra parten försäkra sig om att de båda fortfarande är överens om vad som sker. Att ge målsägandes agerande en annan, mindre rimlig, innebörd som medför att männen frias är att skuldbelägga henne.

Domstolen skriver även personer som är invecklade i sexuella aktiviteter ”ju naturligen gör saker med varandras kroppar på ett spontant sätt utan att fråga om den som berörs av det samtycker eller inte”. Uppfattningen om att personer spontant får föra in vassa glasflaskor i varandra utan att först be om lov, är även den skrämmande och leder oss osökt in på frågan om lagreglerat samtycke.

Samtyckesdebatten har varit en infekterad fråga och visar sig tydligt här. Varför ska man fråga om lov först? Undrar domstolen. Varför inte? Undrar vi. Varför är det kontroversiellt att fråga sin partner om hon eller han fortfarande vill och om hon eller han fortfarande tycker att det är trevligt? Föreställningen om män som inte kan kommunicera och om kvinnor som talar motsatsvis är varken modern eller jämställd och hör inte hemma i en modern och rättssäker domstol. Det är vår förhoppning att domen överklagas och att hovrätten för ett bättre resonemang.

Elisabeth Massi Fritz
Advokat

Matilda Scherlin
Jur. stud